Fantasy art – måste det vara älvor och drakar?

Jag älskar som sagt drakar, älvor, troll, häxor och sådant som många kanske skulle räkna till Halloween. Men med detta sagt vill jag också slå ett slag för att fantasy art inte endast innehåller sådant (även om det är det absolut vanligaste).

Jag minns tydligt en bild som jag fann när jag först blev introducerad till fantasy art. Jag ska försöka förklara den så gott jag kan. Det var en bild, där omgivningen bestod av gansska mycket mörker och höga stenmurar. Det såg gammalt ut. Som om det funnits där i flera tusen år och innehöll något hemligt för alla dem som inte förstod.

På en plattform sitter en man på knä. En man som inte är människa, men inte heller något totalt omänskligt. Delar av honom ser ut att vara av metall, som skydd fast de är en del av honom. Han ser sorgsen ut, som om något hemskt just hänt – som om han inte kunde stoppa det. Bakom denna man står något som påminner om en ängel. Men inte en sådan ängel som vi kanske först tänker på (en vit ängel, med stort leende och en gloria) utan en “verklig ängel”. Denna gång en kvinna, utan att återigen se ut helt som en människa finns ändå mänskliga drag.

Ängeln omfamnar mannen bakifrån, med sina armar och vingar. Som om hon försöker skydda honom, eller trösta honom från det som just skett. Denna bild sitter än idag på min näthinna, och det är över tio år sedan jag såg denna bild! Tänk då även på – tio års teknik har utvecklats sedan dess.

Kanske tog denna bild så stor plats hos mig just för att den inte innehöll drakar, änglar och troll. Kanske för att denna bild fick mig att känna något mer “verkligt”. För att jag tyckte mig se sådant, hos både mannen och ängeln, som jag själv kunde relatera till.